Spel värt att återuppleva
Trots allt TOR-lirandet så fick jag suget efter en klassiker. Så har börjat köra spelet som i princip firar nu sitt 10-års-jubileum. Ganska maffigt. Blir mer text och bilder när jag är klar.
Star Wars: Jedi Knight 2: Jedi Outcast. Helt klart ett av de bästa Star Wars-spelen som någonsin gjorts, oavsett vilken tidpunkt man spelar det.
Star Wars: Jedi Knight 2: Jedi Outcast. Helt klart ett av de bästa Star Wars-spelen som någonsin gjorts, oavsett vilken tidpunkt man spelar det.
Slutet på TCW säsong 4 närmar sig
Endast 4 avsnitt kvar och Lucasfilm rundar av det med en mörk mörk trailer innehållande den överlevande Darth Maul. Visas tyvärr bara i amerikansk tv för tillfället.
Bokrecension: Darth Plagueis
Vill ni kunna se den bioaktuella Star Wars: Episod 1: Det Mörka Hotet med ett nytt perspektiv? Något som även sätter sitt spår i hur du ser Episod II och III? Jag kan säga dig att det finns just en sån bok. En farlig bok innehållande stora mängder politik, ekonomi och den mörka sidan. En bok som inte innehåller någon hjälte, bara skurkar och deras hemliga planer för att dominera allt.
Did you ever hear the Tragedy of Darth Plagueis the Wise?
Jag satt hela förra året och väntade på att få läsa boken om Revan. Den önskan var så stor att jag inte brydde mig särskilt om James Lucenos kommande bok. Jag hade läst hans tidigare böcker utan att bli särskilt imponerad. Han hade helt enkelt fler sämre än bättre böcker enligt mig. Strax innan release blev jag ändå övertygad att jag borde köpa boken.
Hur jag ska kunna sammanfatta denna bok har jag ingen susning av. Vart jag ska börja är nästan omöjligt. Jag äger nästan 100 Star Wars-romaner och har därmed en viss erfarenhet av vad som finns att läsa om Star Wars-sagan. Jag startade det hela med Thrawn-trilogin, 3 älskvärda böcker, hittade ingen riktig i samma klass för ens jag fann Darth Bane: Path of Destruction. Någon annan liknande milstolpe måste sägas vara roman-versionen av Star Wars: Episod 3: Revenge of the Sith som verkligen förändrade hur man såg på händelserna i filmen på ett sätt man inte trodde var möjligt.
Det är jämsides med dessa böcker jag direkt vill placera Darth Plagueis. Som en milstolpe av någonting helt olikt det som gjorts tidigare. Denna bok förändrar inte bara synen på en film, utan tre stycken. Och ni har nog redan förstått att jag tänker säga att förändringen är av godo. Boken kompleterar filmerna och gör dem mer fulländade.
Vi kan börja med Episod I. Ständigt kritiserad för att vara tråkig med all dess politik och ekonomi. Med hjälp av boken så förklaras så gott om alla steg som ledde fram till filmen och vad de onda Sitherna verkligen planerade. En plan som slutar med Order 66, jedi riddarnas dödsdom och Palpatines framträdande som kejsare över galaxen. Det finns flera andra böcker, några som även James Luceno gjort, som vill hjälpa till och förklara det som händer i filmerna. Även om flera av dem är bra, så finns det inge, absolut ingen Star Wars bok, som är så ambitiös och välgjord i att förklara flera saker, utspritt över flera av filmerna. Författaren har fått jobbat med boken under lång tid, fått göra en del förändringar och stått nära i kontakt med de högsta hönsen som kontrollerar vad som sker med Star Wars-sagan. Inte nog med att James Luceno lyckas göra nånting som passar George Lucas tankar kring Star Wars, han har även kontrollerat allt som händer i andra berättelser. Det går att hitta i princip hundratals med referanser till andra Star Wars böcker, tidningar och spel. Och genom detta virrvarv av saker att hålla reda på, så lyckades James Lucena att skapa en egen berättelser, som slår det mesta.
Vad handlar den då om? Precis det som Palpatine berättar för Anakin i Episod 3. Darth Plagueis var en av de visaste av de Sith Lords som funnits och så mäktig att han kunde till och med påverka livet. Dock så blev Plagueis dödad av sin egen lärling. Vad Palpatine inte berättar, men som han ändå visar med sitt leende och stoltheten i sin röst, var att Darth Plagueis var hans mästare.
Boken har sin start några decenium före Episod 1, en tid då Darth Plagueis bara är en lärling. Men varje lärling måste vara ambitiös och ta de chanserna han får för att lyfta sig själv. Plagueis ser chansen och tar den. Nu är det bara han kvar och han tänker se till att hans största fiende, jedi-riddarna, ska falla pga honom. Han är en Muun, alltså rent automatiskt nästan, också en väldigt rik individ pga arv. Även om han inte hade blivit en Sith, så hade han haft möjligheter till ett välbärgat liv i överflöd med kontakt med andra rika och inflytelserika. Men att både vara en Muun och en Sith, så är möjligheterna hans utan gränser. Allt Sitherna tidigare planerat börjar ta sin verkliga form med honom och under tiden så hittar han en egen lärling att träna. En som är perfekt att slutföra jobbet, en karriärslysten människa. Darth Plagueis tänker dock se till att han också överlever för att se sitt slutverk.
Always two there are, a master and an apprentice.
Darth Plagueis och Darth Sidious. Det är dom två hela boken i slutändan cirkulerar kring. Dom och deras planer, deras intriger. Sither finns det gott om och de flesta som existerat fram till den tidpunken nämns vid namn i denna bok, samt nya som vi aldrig sett. Även den första mörka stunden för Darth Maul och Count Dooku och hur de blandas in i Sithernas order visas upp här. Boken gör två långa hopp på ett antal år, samt flera hopp som varar dagar, veckor, månader. Så man hinner med extremt mycket. Faktiskt så sker slutet i boken faktiskt alldeles efter Episod I. Vilka som lever och vilka som dör vid vilken tidpunkt är både spännande och mycket överraskande. Inte utan kontrovers, men ändå mästerlig, fullständigt mästerlig.
Väldigt många hemligheter avslöjas, men inte exakt alla. Och boken öppnar även för fler hemligheter. Icke desto mindre så är det ändå så att för de som vill ha många saker höjt i dunkel och gillar de mysterier som skapats i filmerna, så kan denna bok avslöja för mycket. Boken är lättläst och så, men ändå väldigt tung och betydelsefull. Att kunna greppa allt är inte det lättaste. Och för alla som grävt sig djupt i Star Wars sagan, genom att ha läst böcker, tidningar och spelat spel, så kommer man älska de referenser som boken innehåller. Ju mer man vet, desto mer kan man gilla denna bok. Även de som aldrig läst en Star Wars boken, kan faktiskt använda denna som introduktion, då endast bok-versionerna av filmerna kan sägas höra ihop mer med sagan än denna bok.
James Luceno som jag verkligen inte hade som favorit tidigare, har överträffat sig själv och så gott som alla de andra författarna med detta mästerverk. Boken är verkligen annorlunda, både svår och lätt, för den inbitne men också nybörjare, för filmfantasterna men också bok-älskarna.
The dark side of the Force is a pathway to many abilities some consider to be…unnatural
Slutbetyget för denna bok kan inte bli något annat än 10/10 i betyg då den är utan jämlike i det att den komplementerar det som händer i filmerna.
Did you ever hear the Tragedy of Darth Plagueis the Wise?
Jag satt hela förra året och väntade på att få läsa boken om Revan. Den önskan var så stor att jag inte brydde mig särskilt om James Lucenos kommande bok. Jag hade läst hans tidigare böcker utan att bli särskilt imponerad. Han hade helt enkelt fler sämre än bättre böcker enligt mig. Strax innan release blev jag ändå övertygad att jag borde köpa boken.
Hur jag ska kunna sammanfatta denna bok har jag ingen susning av. Vart jag ska börja är nästan omöjligt. Jag äger nästan 100 Star Wars-romaner och har därmed en viss erfarenhet av vad som finns att läsa om Star Wars-sagan. Jag startade det hela med Thrawn-trilogin, 3 älskvärda böcker, hittade ingen riktig i samma klass för ens jag fann Darth Bane: Path of Destruction. Någon annan liknande milstolpe måste sägas vara roman-versionen av Star Wars: Episod 3: Revenge of the Sith som verkligen förändrade hur man såg på händelserna i filmen på ett sätt man inte trodde var möjligt.
Det är jämsides med dessa böcker jag direkt vill placera Darth Plagueis. Som en milstolpe av någonting helt olikt det som gjorts tidigare. Denna bok förändrar inte bara synen på en film, utan tre stycken. Och ni har nog redan förstått att jag tänker säga att förändringen är av godo. Boken kompleterar filmerna och gör dem mer fulländade.
Vi kan börja med Episod I. Ständigt kritiserad för att vara tråkig med all dess politik och ekonomi. Med hjälp av boken så förklaras så gott om alla steg som ledde fram till filmen och vad de onda Sitherna verkligen planerade. En plan som slutar med Order 66, jedi riddarnas dödsdom och Palpatines framträdande som kejsare över galaxen. Det finns flera andra böcker, några som även James Luceno gjort, som vill hjälpa till och förklara det som händer i filmerna. Även om flera av dem är bra, så finns det inge, absolut ingen Star Wars bok, som är så ambitiös och välgjord i att förklara flera saker, utspritt över flera av filmerna. Författaren har fått jobbat med boken under lång tid, fått göra en del förändringar och stått nära i kontakt med de högsta hönsen som kontrollerar vad som sker med Star Wars-sagan. Inte nog med att James Luceno lyckas göra nånting som passar George Lucas tankar kring Star Wars, han har även kontrollerat allt som händer i andra berättelser. Det går att hitta i princip hundratals med referanser till andra Star Wars böcker, tidningar och spel. Och genom detta virrvarv av saker att hålla reda på, så lyckades James Lucena att skapa en egen berättelser, som slår det mesta.
Vad handlar den då om? Precis det som Palpatine berättar för Anakin i Episod 3. Darth Plagueis var en av de visaste av de Sith Lords som funnits och så mäktig att han kunde till och med påverka livet. Dock så blev Plagueis dödad av sin egen lärling. Vad Palpatine inte berättar, men som han ändå visar med sitt leende och stoltheten i sin röst, var att Darth Plagueis var hans mästare.
Boken har sin start några decenium före Episod 1, en tid då Darth Plagueis bara är en lärling. Men varje lärling måste vara ambitiös och ta de chanserna han får för att lyfta sig själv. Plagueis ser chansen och tar den. Nu är det bara han kvar och han tänker se till att hans största fiende, jedi-riddarna, ska falla pga honom. Han är en Muun, alltså rent automatiskt nästan, också en väldigt rik individ pga arv. Även om han inte hade blivit en Sith, så hade han haft möjligheter till ett välbärgat liv i överflöd med kontakt med andra rika och inflytelserika. Men att både vara en Muun och en Sith, så är möjligheterna hans utan gränser. Allt Sitherna tidigare planerat börjar ta sin verkliga form med honom och under tiden så hittar han en egen lärling att träna. En som är perfekt att slutföra jobbet, en karriärslysten människa. Darth Plagueis tänker dock se till att han också överlever för att se sitt slutverk.
Always two there are, a master and an apprentice.
Darth Plagueis och Darth Sidious. Det är dom två hela boken i slutändan cirkulerar kring. Dom och deras planer, deras intriger. Sither finns det gott om och de flesta som existerat fram till den tidpunken nämns vid namn i denna bok, samt nya som vi aldrig sett. Även den första mörka stunden för Darth Maul och Count Dooku och hur de blandas in i Sithernas order visas upp här. Boken gör två långa hopp på ett antal år, samt flera hopp som varar dagar, veckor, månader. Så man hinner med extremt mycket. Faktiskt så sker slutet i boken faktiskt alldeles efter Episod I. Vilka som lever och vilka som dör vid vilken tidpunkt är både spännande och mycket överraskande. Inte utan kontrovers, men ändå mästerlig, fullständigt mästerlig.
Väldigt många hemligheter avslöjas, men inte exakt alla. Och boken öppnar även för fler hemligheter. Icke desto mindre så är det ändå så att för de som vill ha många saker höjt i dunkel och gillar de mysterier som skapats i filmerna, så kan denna bok avslöja för mycket. Boken är lättläst och så, men ändå väldigt tung och betydelsefull. Att kunna greppa allt är inte det lättaste. Och för alla som grävt sig djupt i Star Wars sagan, genom att ha läst böcker, tidningar och spelat spel, så kommer man älska de referenser som boken innehåller. Ju mer man vet, desto mer kan man gilla denna bok. Även de som aldrig läst en Star Wars boken, kan faktiskt använda denna som introduktion, då endast bok-versionerna av filmerna kan sägas höra ihop mer med sagan än denna bok.
James Luceno som jag verkligen inte hade som favorit tidigare, har överträffat sig själv och så gott som alla de andra författarna med detta mästerverk. Boken är verkligen annorlunda, både svår och lätt, för den inbitne men också nybörjare, för filmfantasterna men också bok-älskarna.
The dark side of the Force is a pathway to many abilities some consider to be…unnatural
Slutbetyget för denna bok kan inte bli något annat än 10/10 i betyg då den är utan jämlike i det att den komplementerar det som händer i filmerna.
Darth Maul strikes back
Nu när Episod 1 visas på bio är det en liten detalj man måste tänka på i slutet. Skurken vi alla gillade att se och som vi alla "visste" dog visade sig vara mer härdad än tidigare trott. Darth Maul gör nämligen en oväntat återkomst i den amerikanska data-animerade tv-serien The Clone Wars och dyker upp för första gången i de avslutande avsnitten av säsong 4 som kommande veckorna kommer att visas på TV i USA.
Mannen som gör rösten åt honom är ingen annan en Sam Witwer, som tidigare även gjort rösten åt "Sonen" från säsong 3 av samma serie. Han är dock mest känd för att både göra rösten, men även ansiktet åt Starkiller i The Force Unleashed-serien.
Mannen som gör rösten åt honom är ingen annan en Sam Witwer, som tidigare även gjort rösten åt "Sonen" från säsong 3 av samma serie. Han är dock mest känd för att både göra rösten, men även ansiktet åt Starkiller i The Force Unleashed-serien.
Star Wars på bioduken
Sen förra fredagen så har Star Wars åter igen tagit sig till bioduken efter 7 tysta år. Episod 1 är först upp och som vi inte sett sen 13 år tillbaks.
Med undantag för Lejonkungen så är Episod 1 det jag mest minns av mina biobesök under mina unga år. Det Mörka Hotet var en underbar upplevelse helt klart, trots att jag redan från start ogillade Jar Jar Binks. Jag var heller ingen veteran som hade de gamla Star Wars-filmerna i minnet inför biobesöket. Ingen hype, inga krav. Jag bara kom dit och tog del av Star Wars sagan.
Idag, 13 år senare, så har mycket hänt. 3D är inne och det är hela anledningen till att vi får se Star Wars igen. Personligen så fullständigt ogillar jag 3D.
Och det är väl det första jag kan säga om Episod 1. Man bör inte se den på bio för att se 3D-effekter. Filmen blir inte det minsta bättre av 3D.
Men. Sen senast så har ju filmerna uppgraderas till högkvalitativ HD, vilket kan ses även på blu-ray hemma. På bio och riktigt storskärm så gör den skillnad. Det är faktiskt riktigt bra bild-kvalité för en 13 år gammal film. Och för den som gillar ljud och musik så är Episod 1 något extra. Star Wars gör sig verkligen bäst på bio med riktigt maffigt och högt surrond-ljud med maximal kvalité. Jag är seriös när jag säger att ljudet aldrig varit så framträdande på något av de många biobesök jag gjort senaste åren. Det sätter verkligen stämningen och gör faktiskt Star Wars: Episod 1: Det mörka hotet till ett helt godkänt kvällsunderhållning. Oavsett vad filmen fått för kritik när filmen släpptes första gången, eller att det faktiskt är den sämsta av de sex filmerna i Star Wars-sagan, det är en bra film när man verkligen har släppt de där orealistiska förväntningarna.
Jag har sett filmen ett dussintals gånger i hemmet, även i blu-ray. Trots det, så överraskade ändå mitt biobesök på premiären över hur stabilt och bra helhetsintryck filmen gav. Jag har faktiskt sett ett flertal sämre filmer på bio de senaste åren, filmer jag faktiskt tyckt varit okej. När filmen var slut och jag fick gå ur biografen, så var jag nöjd och hade ett leende på läpparna. Det är här Star Wars ska upplevas, inte framför soffan.
Med undantag för Lejonkungen så är Episod 1 det jag mest minns av mina biobesök under mina unga år. Det Mörka Hotet var en underbar upplevelse helt klart, trots att jag redan från start ogillade Jar Jar Binks. Jag var heller ingen veteran som hade de gamla Star Wars-filmerna i minnet inför biobesöket. Ingen hype, inga krav. Jag bara kom dit och tog del av Star Wars sagan.
Idag, 13 år senare, så har mycket hänt. 3D är inne och det är hela anledningen till att vi får se Star Wars igen. Personligen så fullständigt ogillar jag 3D.
Och det är väl det första jag kan säga om Episod 1. Man bör inte se den på bio för att se 3D-effekter. Filmen blir inte det minsta bättre av 3D.
Men. Sen senast så har ju filmerna uppgraderas till högkvalitativ HD, vilket kan ses även på blu-ray hemma. På bio och riktigt storskärm så gör den skillnad. Det är faktiskt riktigt bra bild-kvalité för en 13 år gammal film. Och för den som gillar ljud och musik så är Episod 1 något extra. Star Wars gör sig verkligen bäst på bio med riktigt maffigt och högt surrond-ljud med maximal kvalité. Jag är seriös när jag säger att ljudet aldrig varit så framträdande på något av de många biobesök jag gjort senaste åren. Det sätter verkligen stämningen och gör faktiskt Star Wars: Episod 1: Det mörka hotet till ett helt godkänt kvällsunderhållning. Oavsett vad filmen fått för kritik när filmen släpptes första gången, eller att det faktiskt är den sämsta av de sex filmerna i Star Wars-sagan, det är en bra film när man verkligen har släppt de där orealistiska förväntningarna.
Jag har sett filmen ett dussintals gånger i hemmet, även i blu-ray. Trots det, så överraskade ändå mitt biobesök på premiären över hur stabilt och bra helhetsintryck filmen gav. Jag har faktiskt sett ett flertal sämre filmer på bio de senaste åren, filmer jag faktiskt tyckt varit okej. När filmen var slut och jag fick gå ur biografen, så var jag nöjd och hade ett leende på läpparna. Det är här Star Wars ska upplevas, inte framför soffan.
SWTOR-bildserie
Har kört Star Wars: The Old Republic under 2 månader nu. Har jag tröttnat? Nej. Har jag fortfarande kul? Ja. Har jag en bra uppfattning av hur stort spelet är? Nej.
Innan jag fick spelet så tänkte jag i början prioritera köra med en guild och helst då använda en Sith Warrior. Men med tiden så har nästan allt fokus mitt hamnat på min upptäcksresande Sith Inquisitor som tar sig till galaxens alla hörn och kanter. Jag har dött många gånger i jakten på gömda datacrons, eller sprungit på republikanska trupper på lvl 50 när jag nått den yttersta kanten av imperiets gränser på flera planeter. Ibland smiter jag även över gränsen.
Det är intressant att stöta på ett sånt här ambitiöst spel. Jag ser mig som en spelare som lirar rätt så mycket, men mmorpg-spel har aldrig varit min grej. Tills nu. TOR är ett underbart undantag. Därför bjuder jag på en hel bunt av mina egna bilder från mitt spelande, som Sith Inquisitor. Har fortfarande inte nått slutet på någon karaktär, så inga jättespoilers kommer, men en del. Ni är varnad.
Ut i rymden igen. Där älskar jag att vara. Linjärt må det vara, men det är ju faktiskt bara som ett väldigt snyggt minispel i ett stort spel.
Uppdrag: försvara station mot republikens anfall. I bakgrunden: en planet med brinande atmosfär pga fallande astroider samt en måne som träffas av bamsestenar och slits sönder. Ögonorgasm.
Korriban. Planeten där ondskan har sin början. Doftar gott av antikens Egypten.
Detalj. På Korriban så går det att hitta elever som drömmer mardrömmar i sina sängar.
Första känslan av Nar Shaddaa är att månen är riktigt stor. Sen känner man sig lurad och tror att den är mindre. Men tittar man lite extra så upptäcker man att den var rätt så stor ändå.
Nu flyger vi till Alderaan och flyger lite, innan Dödstjärnar hinner hit.
Stora byggnader i Alderaan...
... med stora hallar.
Många faceoffs i detta spel. Jedis mot Sither. Man ska inte klaga på sånt.
Häxor i TOR. Mitt svar var, välj den ljusa sidan istället. Då slipper man makeup.
Välkommen till Taris. Här har vissa rakghouls utvecklats till nakghouls. Trevligt va?
Force Storm är för tillfället min favorit-attack i TOR. Man känner sig så mäktig med en sån blixt area-attack. Den har faktiskt utvecklats och blivit bättre sen Knight of the Old Republic 2-spelet.
Några karaktärer från sido-uppdragen som vissa spelare knasigt nog inte gör, dyker upp flera gånger och är faktiskt minnesvärda i en positiv bemärkelse.
Spöken är faktiskt i fokus i storyn för Sith Inquisitor, och det passar verkligen. Här är det ordentlig närkontakt.
Hoth. Där var vi senast i Episod 5. I TOR så är planeten lika händelsefull och underbar som i filmen. Det finns mer än bara is här.
Ingen Wampa just här, men ett stort monster är det verkligen. Sen till skillnad från en otränad Jedi som Luke, så behöver ingen riktigt Sith Lord några ordentliga kläder...
En hutt mindre i galaxen...
En byggnad mindre i galaxen...
Min hockeymask gör mig starkare än dig.
Oanade krafter kommer att släppas lösa i detta spel.
Som ni ser. Ett väldigt filmiskt spel. Så för er som inte vill ha story, inte lyssna på berättelser, inte läsa texter. Detta kanske inte är ert bästa spel. Men för de som verkligen vill gräva sig ner i en djup och mångfaciterad Star Wars-saga, här finns något som är minst lika underbart som en Star Wars film.
Innan jag fick spelet så tänkte jag i början prioritera köra med en guild och helst då använda en Sith Warrior. Men med tiden så har nästan allt fokus mitt hamnat på min upptäcksresande Sith Inquisitor som tar sig till galaxens alla hörn och kanter. Jag har dött många gånger i jakten på gömda datacrons, eller sprungit på republikanska trupper på lvl 50 när jag nått den yttersta kanten av imperiets gränser på flera planeter. Ibland smiter jag även över gränsen.
Det är intressant att stöta på ett sånt här ambitiöst spel. Jag ser mig som en spelare som lirar rätt så mycket, men mmorpg-spel har aldrig varit min grej. Tills nu. TOR är ett underbart undantag. Därför bjuder jag på en hel bunt av mina egna bilder från mitt spelande, som Sith Inquisitor. Har fortfarande inte nått slutet på någon karaktär, så inga jättespoilers kommer, men en del. Ni är varnad.
Ut i rymden igen. Där älskar jag att vara. Linjärt må det vara, men det är ju faktiskt bara som ett väldigt snyggt minispel i ett stort spel.
Uppdrag: försvara station mot republikens anfall. I bakgrunden: en planet med brinande atmosfär pga fallande astroider samt en måne som träffas av bamsestenar och slits sönder. Ögonorgasm.
Korriban. Planeten där ondskan har sin början. Doftar gott av antikens Egypten.
Detalj. På Korriban så går det att hitta elever som drömmer mardrömmar i sina sängar.
Första känslan av Nar Shaddaa är att månen är riktigt stor. Sen känner man sig lurad och tror att den är mindre. Men tittar man lite extra så upptäcker man att den var rätt så stor ändå.
Nu flyger vi till Alderaan och flyger lite, innan Dödstjärnar hinner hit.
Stora byggnader i Alderaan...
... med stora hallar.
Många faceoffs i detta spel. Jedis mot Sither. Man ska inte klaga på sånt.
Häxor i TOR. Mitt svar var, välj den ljusa sidan istället. Då slipper man makeup.
Välkommen till Taris. Här har vissa rakghouls utvecklats till nakghouls. Trevligt va?
Force Storm är för tillfället min favorit-attack i TOR. Man känner sig så mäktig med en sån blixt area-attack. Den har faktiskt utvecklats och blivit bättre sen Knight of the Old Republic 2-spelet.
Några karaktärer från sido-uppdragen som vissa spelare knasigt nog inte gör, dyker upp flera gånger och är faktiskt minnesvärda i en positiv bemärkelse.
Spöken är faktiskt i fokus i storyn för Sith Inquisitor, och det passar verkligen. Här är det ordentlig närkontakt.
Hoth. Där var vi senast i Episod 5. I TOR så är planeten lika händelsefull och underbar som i filmen. Det finns mer än bara is här.
Ingen Wampa just här, men ett stort monster är det verkligen. Sen till skillnad från en otränad Jedi som Luke, så behöver ingen riktigt Sith Lord några ordentliga kläder...
En hutt mindre i galaxen...
En byggnad mindre i galaxen...
Min hockeymask gör mig starkare än dig.
Oanade krafter kommer att släppas lösa i detta spel.
Som ni ser. Ett väldigt filmiskt spel. Så för er som inte vill ha story, inte lyssna på berättelser, inte läsa texter. Detta kanske inte är ert bästa spel. Men för de som verkligen vill gräva sig ner i en djup och mångfaciterad Star Wars-saga, här finns något som är minst lika underbart som en Star Wars film.
