Närmar mig slutskedet av min recension av spelet. Bjuder på lite bilder under tiden.


Ljussabeln är en konstform.


Luftakrobaten Kyle Katarn. Slåss som ingen annan jedi.


Kyle Katarn har sin egna attityd.

Spelet släpps tredje april och finns alltså snart i butik. Exklusivt såklart till Xbox 360 med krav att man har Kinect. Här nedanför följer spelets launch-trailer.



När spelet har släppts så är vi i en mycket hemsk situation då det inte finns ett enda Star Wars-spel utannonserat. Det kan finnas spel i hemlig utveckling, men varken nya titlar eller release-datum finns. Som jag berättat tidigare så har Lucasarts flera projekt igång och har god framtids-tro, men information, är nästan lika med noll just nu. Rykten och önskningar från alla fans som faktiskt vill spela bra Star Wars spel är det enda som hörs.

Trots allt TOR-lirandet så fick jag suget efter en klassiker. Så har börjat köra spelet som i princip firar nu sitt 10-års-jubileum. Ganska maffigt. Blir mer text och bilder när jag är klar.



Star Wars: Jedi Knight 2: Jedi Outcast. Helt klart ett av de bästa Star Wars-spelen som någonsin gjorts, oavsett vilken tidpunkt man spelar det.

Endast 4 avsnitt kvar och Lucasfilm rundar av det med en mörk mörk trailer innehållande den överlevande Darth Maul. Visas tyvärr bara i amerikansk tv för tillfället.

Vill ni kunna se den bioaktuella Star Wars: Episod 1: Det Mörka Hotet med ett nytt perspektiv? Något som även sätter sitt spår i hur du ser Episod II och III? Jag kan säga dig att det finns just en sån bok. En farlig bok innehållande stora mängder politik, ekonomi och den mörka sidan. En bok som inte innehåller någon hjälte, bara skurkar och deras hemliga planer för att dominera allt.

Did you ever hear the Tragedy of Darth Plagueis the Wise?



Jag satt hela förra året och väntade på att få läsa boken om Revan. Den önskan var så stor att jag inte brydde mig särskilt om James Lucenos kommande bok. Jag hade läst hans tidigare böcker utan att bli särskilt imponerad. Han hade helt enkelt fler sämre än bättre böcker enligt mig. Strax innan release blev jag ändå övertygad att jag borde köpa boken.

Hur jag ska kunna sammanfatta denna bok har jag ingen susning av. Vart jag ska börja är nästan omöjligt. Jag äger nästan 100 Star Wars-romaner och har därmed en viss erfarenhet av vad som finns att läsa om Star Wars-sagan. Jag startade det hela med Thrawn-trilogin, 3 älskvärda böcker, hittade ingen riktig i samma klass för ens jag fann Darth Bane: Path of Destruction. Någon annan liknande milstolpe måste sägas vara roman-versionen av Star Wars: Episod 3: Revenge of the Sith som verkligen förändrade hur man såg på händelserna i filmen på ett sätt man inte trodde var möjligt.
Det är jämsides med dessa böcker jag direkt vill placera Darth Plagueis. Som en milstolpe av någonting helt olikt det som gjorts tidigare. Denna bok förändrar inte bara synen på en film, utan tre stycken. Och ni har nog redan förstått att jag tänker säga att förändringen är av godo. Boken kompleterar filmerna och gör dem mer fulländade.

Vi kan börja med Episod I. Ständigt kritiserad för att vara tråkig med all dess politik och ekonomi. Med hjälp av boken så förklaras så gott om alla steg som ledde fram till filmen och vad de onda Sitherna verkligen planerade. En plan som slutar med Order 66, jedi riddarnas dödsdom och Palpatines framträdande som kejsare över galaxen. Det finns flera andra böcker, några som även James Luceno gjort, som vill hjälpa till och förklara det som händer i filmerna. Även om flera av dem är bra, så finns det inge, absolut ingen Star Wars bok, som är så ambitiös och välgjord i att förklara flera saker, utspritt över flera av filmerna. Författaren har fått jobbat med boken under lång tid, fått göra en del förändringar och stått nära i kontakt med de högsta hönsen som kontrollerar vad som sker med Star Wars-sagan. Inte nog med att James Luceno lyckas göra nånting som passar George Lucas tankar kring Star Wars, han har även kontrollerat allt som händer i andra berättelser. Det går att hitta i princip hundratals med referanser till andra Star Wars böcker, tidningar och spel. Och genom detta virrvarv av saker att hålla reda på, så lyckades James Lucena att skapa en egen berättelser, som slår det mesta.

Vad handlar den då om? Precis det som Palpatine berättar för Anakin i Episod 3. Darth Plagueis var en av de visaste av de Sith Lords som funnits och så mäktig att han kunde till och med påverka livet. Dock så blev Plagueis dödad av sin egen lärling. Vad Palpatine inte berättar, men som han ändå visar med sitt leende och stoltheten i sin röst, var att Darth Plagueis var hans mästare.

Boken har sin start några decenium före Episod 1, en tid då Darth Plagueis bara är en lärling. Men varje lärling måste vara ambitiös och ta de chanserna han får för att lyfta sig själv. Plagueis ser chansen och tar den. Nu är det bara han kvar och han tänker se till att hans största fiende, jedi-riddarna, ska falla pga honom. Han är en Muun, alltså rent automatiskt nästan, också en väldigt rik individ pga arv. Även om han inte hade blivit en Sith, så hade han haft möjligheter till ett välbärgat liv i överflöd med kontakt med andra rika och inflytelserika. Men att både vara en Muun och en Sith, så är möjligheterna hans utan gränser. Allt Sitherna tidigare planerat börjar ta sin verkliga form med honom och under tiden så hittar han en egen lärling att träna. En som är perfekt att slutföra jobbet, en karriärslysten människa. Darth Plagueis tänker dock se till att han också överlever för att se sitt slutverk.

Always two there are, a master and an apprentice.

Darth Plagueis och Darth Sidious. Det är dom två hela boken i slutändan cirkulerar kring. Dom och deras planer, deras intriger. Sither finns det gott om och de flesta som existerat fram till den tidpunken nämns vid namn i denna bok, samt nya som vi aldrig sett. Även den första mörka stunden för Darth Maul och Count Dooku och hur de blandas in i Sithernas order visas upp här. Boken gör två långa hopp på ett antal år, samt flera hopp som varar dagar, veckor, månader. Så man hinner med extremt mycket. Faktiskt så sker slutet i boken faktiskt alldeles efter Episod I. Vilka som lever och vilka som dör vid vilken tidpunkt är både spännande och mycket överraskande. Inte utan kontrovers, men ändå mästerlig, fullständigt mästerlig.

Väldigt många hemligheter avslöjas, men inte exakt alla. Och boken öppnar även för fler hemligheter. Icke desto mindre så är det ändå så att för de som vill ha många saker höjt i dunkel och gillar de mysterier som skapats i filmerna, så kan denna bok avslöja för mycket. Boken är lättläst och så, men ändå väldigt tung och betydelsefull. Att kunna greppa allt är inte det lättaste. Och för alla som grävt sig djupt i Star Wars sagan, genom att ha läst böcker, tidningar och spelat spel, så kommer man älska de referenser som boken innehåller. Ju mer man vet, desto mer kan man gilla denna bok. Även de som aldrig läst en Star Wars boken, kan faktiskt använda denna som introduktion, då endast bok-versionerna av filmerna kan sägas höra ihop mer med sagan än denna bok.

James Luceno som jag verkligen inte hade som favorit tidigare, har överträffat sig själv och så gott som alla de andra författarna med detta mästerverk. Boken är verkligen annorlunda, både svår och lätt, för den inbitne men också nybörjare, för filmfantasterna men också bok-älskarna.

The dark side of the Force is a pathway to many abilities some consider to be…unnatural

Slutbetyget för denna bok kan inte bli något annat än 10/10 i betyg då den är utan jämlike i det att den komplementerar det som händer i filmerna.

Nu när Episod 1 visas på bio är det en liten detalj man måste tänka på i slutet. Skurken vi alla gillade att se och som vi alla "visste" dog visade sig vara mer härdad än tidigare trott. Darth Maul gör nämligen en oväntat återkomst i den amerikanska data-animerade tv-serien The Clone Wars och dyker upp för första gången i de avslutande avsnitten av säsong 4 som kommande veckorna kommer att visas på TV i USA.

Mannen som gör rösten åt honom är ingen annan en Sam Witwer, som tidigare även gjort rösten åt "Sonen" från säsong 3 av samma serie. Han är dock mest känd för att både göra rösten, men även ansiktet åt Starkiller i The Force Unleashed-serien.

Sen förra fredagen så har Star Wars åter igen tagit sig till bioduken efter 7 tysta år. Episod 1 är först upp och som vi inte sett sen 13 år tillbaks.

Med undantag för Lejonkungen så är Episod 1 det jag mest minns av mina biobesök under mina unga år. Det Mörka Hotet var en underbar upplevelse helt klart, trots att jag redan från start ogillade Jar Jar Binks. Jag var heller ingen veteran som hade de gamla Star Wars-filmerna i minnet inför biobesöket. Ingen hype, inga krav. Jag bara kom dit och tog del av Star Wars sagan.

Idag, 13 år senare, så har mycket hänt. 3D är inne och det är hela anledningen till att vi får se Star Wars igen. Personligen så fullständigt ogillar jag 3D.

Och det är väl det första jag kan säga om Episod 1. Man bör inte se den på bio för att se 3D-effekter. Filmen blir inte det minsta bättre av 3D.
Men. Sen senast så har ju filmerna uppgraderas till högkvalitativ HD, vilket kan ses även på blu-ray hemma. På bio och riktigt storskärm så gör den skillnad. Det är faktiskt riktigt bra bild-kvalité för en 13 år gammal film. Och för den som gillar ljud och musik så är Episod 1 något extra. Star Wars gör sig verkligen bäst på bio med riktigt maffigt och högt surrond-ljud med maximal kvalité. Jag är seriös när jag säger att ljudet aldrig varit så framträdande på något av de många biobesök jag gjort senaste åren. Det sätter verkligen stämningen och gör faktiskt Star Wars: Episod 1: Det mörka hotet till ett helt godkänt kvällsunderhållning. Oavsett vad filmen fått för kritik när filmen släpptes första gången, eller att det faktiskt är den sämsta av de sex filmerna i Star Wars-sagan, det är en bra film när man verkligen har släppt de där orealistiska förväntningarna.

Jag har sett filmen ett dussintals gånger i hemmet, även i blu-ray. Trots det, så överraskade ändå mitt biobesök på premiären över hur stabilt och bra helhetsintryck filmen gav. Jag har faktiskt sett ett flertal sämre filmer på bio de senaste åren, filmer jag faktiskt tyckt varit okej. När filmen var slut och jag fick gå ur biografen, så var jag nöjd och hade ett leende på läpparna. Det är här Star Wars ska upplevas, inte framför soffan.

Har kört Star Wars: The Old Republic under 2 månader nu. Har jag tröttnat? Nej. Har jag fortfarande kul? Ja. Har jag en bra uppfattning av hur stort spelet är? Nej.

Innan jag fick spelet så tänkte jag i början prioritera köra med en guild och helst då använda en Sith Warrior. Men med tiden så har nästan allt fokus mitt hamnat på min upptäcksresande Sith Inquisitor som tar sig till galaxens alla hörn och kanter. Jag har dött många gånger i jakten på gömda datacrons, eller sprungit på republikanska trupper på lvl 50 när jag nått den yttersta kanten av imperiets gränser på flera planeter. Ibland smiter jag även över gränsen.

Det är intressant att stöta på ett sånt här ambitiöst spel. Jag ser mig som en spelare som lirar rätt så mycket, men mmorpg-spel har aldrig varit min grej. Tills nu. TOR är ett underbart undantag. Därför bjuder jag på en hel bunt av mina egna bilder från mitt spelande, som Sith Inquisitor. Har fortfarande inte nått slutet på någon karaktär, så inga jättespoilers kommer, men en del. Ni är varnad.


Ut i rymden igen. Där älskar jag att vara. Linjärt må det vara, men det är ju faktiskt bara som ett väldigt snyggt minispel i ett stort spel.


Uppdrag: försvara station mot republikens anfall. I bakgrunden: en planet med brinande atmosfär pga fallande astroider samt en måne som träffas av bamsestenar och slits sönder. Ögonorgasm.


Korriban. Planeten där ondskan har sin början. Doftar gott av antikens Egypten.


Detalj. På Korriban så går det att hitta elever som drömmer mardrömmar i sina sängar.


Första känslan av Nar Shaddaa är att månen är riktigt stor. Sen känner man sig lurad och tror att den är mindre. Men tittar man lite extra så upptäcker man att den var rätt så stor ändå.


Nu flyger vi till Alderaan och flyger lite, innan Dödstjärnar hinner hit.


Stora byggnader i Alderaan...


... med stora hallar.


Många faceoffs i detta spel. Jedis mot Sither. Man ska inte klaga på sånt.


Häxor i TOR. Mitt svar var, välj den ljusa sidan istället. Då slipper man makeup.


Välkommen till Taris. Här har vissa rakghouls utvecklats till nakghouls. Trevligt va?


Force Storm är för tillfället min favorit-attack i TOR. Man känner sig så mäktig med en sån blixt area-attack. Den har faktiskt utvecklats och blivit bättre sen Knight of the Old Republic 2-spelet.


Några karaktärer från sido-uppdragen som vissa spelare knasigt nog inte gör, dyker upp flera gånger och är faktiskt minnesvärda i en positiv bemärkelse.


Spöken är faktiskt i fokus i storyn för Sith Inquisitor, och det passar verkligen. Här är det ordentlig närkontakt.


Hoth. Där var vi senast i Episod 5. I TOR så är planeten lika händelsefull och underbar som i filmen. Det finns mer än bara is här.


Ingen Wampa just här, men ett stort monster är det verkligen. Sen till skillnad från en otränad Jedi som Luke, så behöver ingen riktigt Sith Lord några ordentliga kläder...


En hutt mindre i galaxen...


En byggnad mindre i galaxen...


Min hockeymask gör mig starkare än dig.


Oanade krafter kommer att släppas lösa i detta spel.

Som ni ser. Ett väldigt filmiskt spel. Så för er som inte vill ha story, inte lyssna på berättelser, inte läsa texter. Detta kanske inte är ert bästa spel. Men för de som verkligen vill gräva sig ner i en djup och mångfaciterad Star Wars-saga, här finns något som är minst lika underbart som en Star Wars film.

Efter många timmars tittande, sortering, välja, justera och lägga upp så blev min väldigt stora The Old Republic recension 15 bilder rikare. Ser väldigt mycket trevligare ut nu och man får äntligen viktig vila från allt tungt läsande.

Har dock redan visat bilder i denna blogg, från mitt spelande, så får väl lägga upp en annan exklusiv bild här istället.


Spelar här ett Heroic-uppdrag med bland annat en svensk som heter Jagrosynlig....

The Old Republic recensionen och dess bilder hittar ni genom att klicka här.

Det har rapporerats lite titt som tätt under förra året att LucasArts letat nytt folk. Jag har rapporterat om det tidigare eftersom det är i princip såna nyheter man fått höra, eftersom Lucasarts inte annonserat något nytt spel sen de gjorde det mindre lyckade The Force Unleashed 2. Nu söker de dock inte efter 1 eller 2 nya medarbetare utan listan på typ av tjänsterna de nu erbjuder gäller över 30 platser. Det är ett väldigt fint tillskott efter år med nedskärningar och med få nya jobb. Vi vet ej vad de faktiskt ska göra för spel utan kan bara gissa på de action/äventyr, fps, open world rpg osv som stått i jobbbeskrivningen.
En sak är dock säker. Söker man så mycket nytt folk så måste man ha framtidstro på sina kommande produkter.

Deras rekryteringsida hittar ni här och de har även gjort något så ovanligt som att skriva i sitt egna forum om rekryteringen. Det är nästan extremt då LucasArts-anställda har inte sagt ett pip i det forumet på flera flera år i princip. De har även twittrat lite oskyldigt idag vilket också är rätt så ovanligt, med tanke på hur frekvent och enkelt twitter är till för att användas på för sätt.

Äntligen färdig. Så många timmar spelade, så många timmar skrivande, rättning och läsning. Och ändå är recensionen inte klar, men tillräcklig för att läggas upp. Största recensionen jag gjort med bred marginal. Och faktiskt så är detta en av de första svenska TOR-recensioner i denna klass (även om den tillhör den stora hög gjord av en amatör)

Har fått köra nu ett tag, rättare sagt sen 15:00 den 13 december. All annan form av underhållning har fått tagit stryk av denna jätte. Dagar har planerats just satt man fått de där extra timmarna innan det är dags för juluppehåll och besöka släkt och familj.

Här nedanför följer lite av bilderna jag hittat på i spelet. Märk väl att jag inte har högsta inställningar i spelet. Jag föredrar ha god fps än ett spel som laggar när det blir tunga strider.



Förutom min Sith Warrior ovanför så gjorde jag en smugglare som påminde mer om mig.

20 december är här, årets Star Wars julklapp är The Old Republic och finns nu i svenska butiker. Nästan alla av de som förbokat har redan hittat till servrarna sen dagar tillbaks. Utvecklarna bjuder på en 8min lång launch dokumentär.



Personligen så förbokade jag Collecters Edition redan i juli månad i år. Över tusenlappen var inte skrämmande nog. Jag har väntat sen 2005 på en fortsättning på denna era i Star Wars-sagan. Nu när den äntligen var här så gick jag ut för fullt. Precis som många andra så lägger jag upp hur det var när jag fick packetet hem på posten.

Det är dagar kvar nu. The Old Republic släpps officiellt överallt den 20:e december, endast 4 dagar innan jul. Prognoser säger att det lätt kan bli någon miljon sålda enheter innan årets slut. Det handlar ju faktiskt om det största som hänt Star Wars sen Episod 3 kom år 2005. Många har redan förbokat spelet för att få sätta igång och spela redan innan den 20:e. Servrarna är alltså redan nu i full fart med att erbjuda plats åt tusentals med spelare. Vid kvällen är det faktiskt lång kö och väntetid för att få komma in på vissa av servrarna.

Hur är spelet? Jo det ska jag berätta senare under kommande vecka då "delar" av min recension läggs upp. Det enda jag kan säga idag är att jag inte blivit besviken på spelet. Det höll för förväntningarna mina. Överraskande bra? Kanske. En del återstår ju faktiskt att se.

Star Wars The Old Republic är en vecka bort för vissa köpare som förbokat spelet och lagt in sin kod hos swtor.com i tid. För alla andra så är TOR mindre än 2 veckor bort. Och då snackar vi om ett massivt och ambitiöst Star Wars spel. Månadskostnad skrämmer bort de flesta spelare, men enligt analytiker så är det ett antal miljoner som i alla fall vill testa och se hur det är, även om antalet trogna månadsbetalare är det svårare att gissa hur det blir. De flesta tror inte på en WoW-dödare, men en inte obetydlig konkurrent kommer det i alla fall bli.

Vill ni läsa en recension om spelet? Ni får vänta. Min recension är inte precis klar och kommer inte släppas för ens de bakom TOR ger klartecken. Jag är en väldigt dålig mmo-spelare, det ska sägas, jag är heller inte en betald arbetare, som ett proffs alltså, men en recension ska ni få. Jag må vara färgad av ett stort Star Wars-intresse, ett fanatiskt nästan övervakande av TOR sen spelet blev allmänt känt, men det kan jag ju inte göra så mycket åt. Sen är väl spelet lite unikt jämfört med andra spel jag recenserat. Jag har fått testat spelet i många timmar, men inte jättemycket, mitt fokus har varit på Sith Warrior-klassen, en personlig favorit. Det löjliga är ju att main-questen kan göra en spelare upptagen i 100 timmar innan man ger sig på saker som endast är möjligt när man är runt lvl 50. Spelar man mycket med andra, hjälper och delar uppdrag, upptäcka varje hörn på varje planet, eller göra även de minsta sidouppdragen, då är 100 timmars speltid bara början. För den klassen. Det finns totalt 8 lika ambitiöst gjorda klasser med väldiga mängder unikt innehåll, även om det finns ännu mer saker man kan dela med andra.

Att göra och upptäcka så gott som allt i TFU2 fixar man lätt på under 20 timmar. För TOR så krävs det ett minimum på över 1000 timmar skulle jag tro. Så vem det än är som skriver recensionen, så har de ju inte fått uppleva allt. Så är det bara. Detta är en helt annan upplevelse. Och den är snart här.